Archive for mars 2007
Idag inleddes avtalsrörelsen för 600.000 kommunalare med en manifestation på Södermalmstorg i Stockholm. Huvudkravet från Kommunals sida är en minimilön på 16.200 kronor, vilket får ses som ett steg på vägen mot rättvisa löner för kvinnodominerade yrken.
Hands off Venezuela och SSU-Facken var på plats för att som en del av arbetarrörelsen sprida information om Venezuela och samla in pengar till rörelsen för de arbetarstyrda fabrikerna i Venezuela – Freteco. Vi bjöd också in till den kommande Venezuelakvällen på Kafé 44 den 14:e april.
I manifestationen deltog några hundra människor, framförallt kommunalare. På plakat kunde man läsa slagord som ”Mera bagis till dagis” medan gruppen Örngott framförde Nationalteaterns ”Hanna från Arlöv”. Talade gjorde ett flertal kommunalare som bl.a. uttryckte sin ilska över högerns angrepp på våra a-kassor. Kampen för högre lägstalöner och mot försämringar av a-kassan är två sidor av samma mynt, en kamp för att förhindra att högern gör de arbetslösa än mer desperata efter jobb och sänker lönegolvet för att hålla tillbaka lönerna i sin helhet.
Dessvärre har arbetarna i Venezuela inte samma skyddsnät, utan när företagarna de senaste åren stängt ner fabriker har det för de anställda inneburit ett överhängande hot mot brödfödan. De venezolanska arbetare som trotsat arbetslösheten och tagit över sina fabriker för att driva de vidare i samhällets intresse är ett föredöme genom sin sammanhållning under svåra förhållanden. Därför fortsätter vi vår insamling till de ockuperade fabrikernas organisation Freteco, med final den 1:a maj, på den internationella arbetarklassens högtidsdag.
Fotnot: ”Bagis” är Stockholmsslang för ”pengar”.
Besök från revolutionens Venezuela
Posted on: mars 31, 2007
Resolver, ett solidaritetsnätverk med det revolutionära Venezuela, har bjudit in sex personer som kommer att åka runt i Sverige. De kommer att åka till olika orter i Sverige. Tre av dem kommer att komma till Göteborg och Malmö där Hands off Venezuela är med och arrangerar öppna möten ihop med andra organisationer.
GRETEL CASTRO: arbetar vid den Socialistiska skolan för social utbildning. Pratar om kvinnans roll i den bolivariska revolutionen.
RONALD BARNEY: socialarbetare aktiv inom Mission Robinson, Frente Francisco de Miranda, organisatör för lokalsamhällsråden i Caracas. Pratar om utbildningens roll.
OSWALDO RIVERO: medlem i den revolutionära rörelsen Tupamaros. Pratar om den revolutionära rörelsen, lokalsamhällsråden och Venezuelas förenade socialistiska parti.
Övriga på besök i Sverige:
LUIS RANGEL: Sociolog, socialarbetare, sitter i ledningen för Tupamaros i Caracas. Pratar om den revolutionära rörelsen, lokalsamhällsråden och Venezuelas förenade socialistiska parti.
WILLIAM RODRIGUEZ: Advokat, tagit iniativ till föreningen Norge-Venezuela i Venezuela. Medlem av folkliga rörelser, socialarbetare, arbetar med lokalsamhällsråd. Pratar om lokalsamhällsråd, organisationer avgörande för att bygga det tjugoförsta århundrandets socialism.
ISELIN ÅSEDOTTER STRÖNEN: Socialantropolog vid Universitet i Bergen. Skrev sin magisteruppsats om hur ett fattigt venezolanskt samhälle förändrats under den bolivariska revolutionen.
Info
Frente Fransisco de Miranda är Venezuelas största ungdomsorganisation med 15 000 medlemmar. Har Simon Bolívar, Francisco de Miranda och Che Guevara i sin logo. Organisationen verkar för för att skapa den nya människan och ser Hugo Chavez som sin ledare.
Den revolutionära rörelsen Tupamaros är en venezuelansk politisk grupp som beslutat att ansluta sig till det nystartade Venezuelas förenade socialistiska parti.
Välkomna på Venezuelakväll!
Posted on: mars 28, 2007
Tid: Lördag 14 april kl. 16.00
Plats: Kafé 44, Stockholm (Tjärhovsgatan 44)
Ingen åldersgräns – drogfritt
Filmvisning, föredrag av Kalle Holmqvist (författare till boken ”Venezuela och drömmen om ett nytt Amerika”), diskussion om arbetarkontroll och socialism med mera. Musik av Toffer (hiphop) och The Shishnicks (ska). Allt inträde (50 kronor) går till ockuperade fabriker i Venezuela. Mat och dryck serveras för en billig peng.
13:e april för fem år sedan reste sig det Venezolanska folket mot de USA-stödda kuppmakare som tagit makten i landet. Dagen efter var demokratin återinrättad. Vi uppmärksammar femårsdagen av händelsen med en Venezuelakväll på Kafé 44.
Folket i Venezuela är på fötterna och vägrar gå tillbaka till det som en gång varit. Ivrigt driver man på, och upprättar demokratiska råd på fabriker och i bostadsområden. Nu talas det över allt om att skapa det nya, socialistiska samhället. Under Venezuelakvällen kommer vi genom filmer och föredrag lyfta fram och diskutera vad som håller på att hända i Venezuela. Vad innebär det och hur berör det oss i Sverige?
Hands off Venezuela, SSU-Facken och Ung Vänster Storstockholm
- In: Klasskamp
- Kommentera
Avgörande fråga för revolutionen i Venezuela
Sanitarios Maracay är en keramisk fabrik (som främst gör toalettstolar) med ca 800 anställda i Aragua, Venezuela. Den 15 november 2006 lämnade ägaren företaget åt sitt öde. Detta är inte första gången utan ägaren har tidigare gjort på det viset för slippa undan arbetarnas krav att betala ut löner och utlovade extra ersättningar.
Ägaren Alvaro Poccaterra meddela att någon gång i framtiden skulle fabriken öppnas igen men då med lägre löner inga extra ersättningar och försämrade fackliga rättigheter. I brevet anklagade ägaren fackföreningen för att bidragit till att företaget fick stänga. Ägaren är en kontrarevolutionär med kopplingar till den förre presidenten Peretz (f.d. ledare för Accion Democratica). I varje avgörande situation har Poccaterra stött kontrarevolution mot revolution och sagt att om Chavez förlorade valet skulle han slänga ut fackföreningen från sin fabrik.
Svaret blev att arbetarna på fabriken samlades till ett massmöte för att diskutera vad som skulle göras. Det fanns en stark känsla av man blev utsatt för utpressning av ägaren. En klar majoritet stödde förslaget att ockupera fabriken och att kämpa för nationalisering under arbetarkontroll som en del av en socialistisk ekonomi. Ett stöduttalande gjordes som riktade sig till arbetare, fackföreningen UNT, till samhället och regeringen.
Kampen på Sanitarios Maracay är en mycket större fråga än bara ödet för en fabrik. Kapitalisterna i Venezuela vill sabotera ekonomin och göra det så svårt som möjligt för regeringen. Därför avstår de från att investera och överger hellre företag än att gå med på arbetarnas krav. Lösningen är att revolutionen avancerar och tar över företagen och verkligen bygger 2000-talets socialism. Därför är det så viktigt hur det går för kampen på Sanitarios Maracay.
Efter ockupationen utsåg man ett fabriksråd av arbetare som skall leda fabriken och kampen för nationalisering. Man började sälja produkter i samhället för att få in pengar och för att hålla fabriken igång. Kommitéer valdes för administration, ekonomi och mobilisering.
En viktig roll i utvecklingen har varit FRETECO (fronten för ockuperade fabriker och arbetarkontroll) och CMR (marxistisk grupp). Medlemmar av CMR och Freteco bjöds in för att prata om ockupationer, arbetarkontroll och en socialistisk ekonomi.
En fråga som kom upp var erfarenheterna av arbetarkontroll på andra ställen i Venezuela bla har man på Invepal upplöst fackföreningen på andra ställen drivs ockuperade företag som ett kooperativ. Kravet är nationalisering och att arbetarna behåller sina fackföreningar. Betydelsen av arbetarkontroll är att det visar att arbetarna inte behöver chefer att de kan själva styra i samhället. Kampen vid Sanitarios Maracay borde bli en huvudfråga för CNT eftersom den lyfter upp flera centrala frågor för revolutionen och arbetarnas situation i landet. En seger för dessa arbetare skulle betyda ett stort steg för revolutionen.
Ett avgörande problem i Venezuela är fantastiska möjligheter för revolution men brist på initiativ från ledning från partier eller fackföreningar. Detta gäller i fallet med CNT. Istället för att stödja kampen så valde delar av ledningen (”högern”) att stödja bildandet av en ny företagarvänlig fackförening bestående av tjänstemän och några arbetare. Detta verkar vara en del av strid om makt i ledningen där en sida står något mer till höger och en mer till vänster. I Aragua har ”vänstern” CCURA majoritet men de ledde till en början inte till något stöd för kampen vid fabriken. En anledning är synen att arbetarkontrollen vid andra företag varit ett fiasko. Problemet är att man inte ser potentialen i kampen och är bättre på kritik än konkreta alternativ. Till en början argumentera ”vänstern” i CNT för att privata investerare skulle ta över ägandet av fabriken.
Genom kritik och propaganda för kampen har dock arbetarna fått ledarna för CCURA att ändra sig. När arbetarna vid Sanitarios Maracay organiserade demonstration i Caracas fick de stöd av ledarna för CCURA som talade vid demonstrationen. Demonstrationen betydelse var inte dess storlek utan att den ställde politiskt avancerade krav om arbetarkontroll. Kampen för nu vidare för att sprida stöd inom CNT och att få stöd från andra ockuperade fabriker. Det finns planer på att kalla till en ny nationell demonstration i huvudstaden för att kräva nationalisering på Sanitarios Maracay och andra fabriker för att samla ihop kampen.
Just nu driver Hands off Venezuela internationellt ett upprop riktat till president Chavez som kräver nationalisering av Sanitarios Maracay. Skicka in din underskrift och organisationstillhörighet till sanitariosmaracay@handsoffvenezuela.org. Stöd den här viktiga kampen i Venezuela.
Martin Lööf
Läs mer på engelska http://www.handsoffvenezuela.org/workers_control.htm
Ursprungligen skriven femte februari 2007 redigerad 27 mars 2007
Hands off Venezuela Sverige 