Hands off Venezuela Sverige

Mot strömmen i spekulationsekonomins tidevarv

Posted on: augusti 30, 2007

Marc Leon, just hemkommen från Venezuela, ger sin bild av ett land i förändring. Politiken i Venezuela går på tvärs med den nyliberala inflationsbekämpningen och med den allmänna börsfixeringen.

Efter att ha tillbringat min semester i Venezuela, där jag jobbade med ett IT projekt kan jag meddela att processen fortgår med oförminskad kraft och stor stöd bland befolkningen. För nuvarande stödjer 7 av 10 Venezolaner presidenten och den Bolivarianska processen.

I slutet av juni försökte några våldsverkare, med stöd av maffian i Washington ställa till bråk men fiaskot var värre än vad jag trodde det var möjligt. De har inlett den ”tredje fasen”: väpnade aktioner med hjälp av amerikanska ”war dogs”´s tränade legosoldater från Colombia men det verkar som säkerhetsstyrkorna är väl förberedda för att bekämpa terroristerna. De har fångat en hel del paramilitärer som har försökt infiltrera landet från Colombia. Med upprättande av de lokala miliserna ner på kvartersnivå ska folket kunna försvare sig affektivt.

Tillväxt och inflation

Den ekonomiska tillväxten ligger för tredje året i rad på 10 % + men det verkliga intressanta är inte de kvantitativa aspekterna utan de kvalitativa. Venezuela håller på att bygga en ekonomi som redan väcker intresse i andra länder i Latinamerika och Afrika. Man har upprättat speciella finansiella institutioner för att främja kooperativ företagande, där varje kollektiv ska bestämma produktions inriktning och användande av överskottet. Några av de områden som prioriteras är livsmedelindustri och textil industri, där målet är att bli självförsörjande inom kort. Andra område som växer är byggnad, energi, transport och media (driven av olika kollektiv).

De regionala avtalen utvecklas i syfte att fördjupa den regionala integrationen och på sikt den politiska. Dessutom driver Venezuela en politik för att bli av med beroende från US som den största handelspartner. Kina, Ryssland, Latinamerika och Afrika ska ersätta jänkarna. Detta är ytterst klok i en tid då alla väntar med spänning på när den amerikanska ekonomin ska kollapsa och deras skitdollar bli värdelös. Skapande av Banco del Sur (Syds Bank), tillsammans med Argentina och eventuellt Brasilien, är en direkt utmaning av tjuvarna i Norr och deras IMF.

Några har påpekat att med en tillväxt på 10-13 % spelar det ingen roll om inflationen ligger på 27 %. Inflationen ligger runt 13 % för 2007 i Venezuela men det intressanta är att det beror bl. a. på den starka efterfrågan som skapats då det undertryckta konsumtionsbehovet släppts fritt. Folk har fått pengar för både basala och inte så basala behov (bilförsäljning har exploderat) samt de offentliga investeringarna i vägar, hus, sjukhus, skolor, fabriker har skapat ett utbudsunderskott.

Men man har lyckats kontrollera inflationen i år. I januari 2008 ska en valutareform träda i kraft som är tänkt både att ge stadga åt Bolivar (deras valuta) och avstyra inflationstrycket. Dessutom tar den politiska makten kontroll över Centralbanken för att återföra den under politisk och demokratisk kontroll.

På frågan om inflationen kan ha orsakats av ökande penningmängden kan jag gissa att det ligger en viss del idet och därför är den monetära reformen nödvändig. Men jag tror att det beror mest på obalanser mellan utbud och efterfråga. Hur som helst, regeringen verka tro att så är fallet och menar att produktionen måste öka på alla område för att möta den ökade efterfrågan. De tänker inte dämpa inflationen genom att strypa konsumtionen (via lägre löner, större arbetslöshet, mindre offentliga investeringar, mm, alltså det nyliberala receptet).

Lite mer generellt skulle jag också vilja säga att en måttlig inflation under 15-20 % inte har visat sig påverka tillväxten negativt (alltså rent generellt) och en inflationen som ligger nära noll har inte visat någon kopplig till starkt tillväxt. Tillväxt i sig innebär ett stort inflationstryck, och ingen konstigt med det. Inflationen är prissignalen till producenter som indikerar att man måste producera mer. Alltså, fanatisk inflationsbekämpning har mer politiska än ekonomiska orsaker.

Dessutom glömmer man att i vissa länder ”gömmer” man inflationen i värdeökning i bl.a. börsen, för trots allt skitsnack från nyliberala ekonomer om hur viktigt det är att hålla nere penningmängden, det är precis vad de inte gör när de sätter igång en kreditexpansion, via lånekarusellen, som i sin tur är effekten av de avreglerade finansiella marknaderna! Skillnaden är att den större penningmängden går i detta fall till spekulation. Men detta är det ingen som talar högt om.

Sist måste man säga att tillväxten i sig inte är det viktiga utan snarare varifrån det kommer och varifrån det går. Att utveckla den nationella industrin, bli oberoende av oljeexport och livsmedelsimport (det är verkligen en skandal att Venezuela inte kunde producera sitt eget livsmedel fram till nu!), att växa regionalt och bli del av ”syds ekonomiska zon”, diversifiera sin ekonomi och utrikeshandeln, återta landets resurser, producera lokalt och på ett hållbart sätt (som också ingår i landets mål), främja företagande på lokal och regional nivå samt höja invånarnas ekonomisk och kulturellt nivå är det verkliga stora i vad som händer i Venezuela.

2011 har man satt som datum att fattigdomen ska vara bannlyst från Venezuela (vilket annat land i tredje världen skulle drömma om att komma med ett sådant mål!): Bara drömmen är värd stödet!

Börsen

Ett ljushuvud här på Aftonbladets forum, har med glädje hänvisat till att börsen i Caracas sjunker i värde. Helt i sin ordning! När möjligheterna att roffa åt sig begränsas flyr spekulanterna. Men det intressanta i sammanhanget är att några idioter blandar samman ekonomisk tillväxt med börsuppgång! I en sund ekonomin borde börsens utveckling i stort följa BNP:s utveckling, annars finns det ingen grund för den förväntade avkastningen. Men spekulationsekonomin har klippt av det här sambandet och nuförtiden finns ingen eller lite koppling till den reella ekonomin.

Det finns tom börsvärden runt om i världen som växer trots att det finns starka indikationer på att det inte föreligger någon substantiell grund för det.

Exempelvis USA. Egentligen är den spekulationsbubbla som håller på att spricka i USA, en direkt konsekvens av den politik man bedrivit. Man har medvetet pumpat ut pengar i form av krediter för att hålla konsumtionen uppe och främja vinsten och därmed uppgången i värdepapper, samtidigt som man har hållit real lönerna nere och tom lägre än på 70-talet. Den konsumtionsdrivna tillväxten är alltså en synvilla! Varför? För att den drivs med lånade pengar och för vilken det inte finns någon produktionskapacitet som kan backa reell tillväxt! I dag är USA helt beroende av importen för att täcka sina behov samt stora kapitaltillflöde från utlandet!

Därmed t.o.m. de optimister som menar att en dollar depreciering skulle sätta igång exporten och därmed skapa balans i betalningsbalansen missar det faktum att världens länder i dag inte köper särskilt mycket från USA! (naturligtvis köper gisslansekonomier som Syd Amerika, fortfarande en del därifrån). Kraschen kommer, fråga är om det kommer att ske sakta (en 20-30 % devalvering per år) eller braka ihop.

I detta sammanhang är värd att notera att Venezuela har sålt en del av sin dollar innehav (vilket retar jänkarna till vansinne) och planerar att övergå till Euro för att ta betald för sin olja. Som bekant har Iran redan övergått till Euro och i så fall är det bara en fråga om tid när Ryssland gör det samma. Detta kommer, tillsammans med en eventuell försäljning av den kinesiska dollar innehavet, att försvaga dollars ställning ytterligare. Kina har redan regerat kraftigt på de påtryckningarna från USA, som kräver att Yuan ska revalveras (alltså de vill att Kina ska betala deras skulder till omvärlden!) och sagt att om amerikakerna fortsätter att jävlas kommer de att bli av med de 900 billjoner dollar de har för nuvarande och därmed sänka dollar definitivt.

Folkets makt

På den politiska arenan håller men på att utveckla folkets makt i den första verkliga demokratin i Venezuela. Varje kvarter och varje liten by ska gemensamt välja delegaterna till den konstituerande folkförsamlingen. Det finns för nuvarande mer än 20 000 kommunala församlingsråd, vilka utgör stommen i den nya politiska kartan (eller maktens nya geometri, som det kallas i Venezuela). Här måste man tillägga att dessa kommunala råd har i många fall också en ekonomisk och social funktion. De försöker rätta till sina mest angelägna frågor (skolor, sjukvård, bostad, mm) samt i de fall då det behövs sätta igång produktionsenheter (en farm, en liten lokalt industri, ett transport företag, utbyggnad av den lokala infrastrukturen, mm). Här finns det speciella för ändamålet inrättade kreditinstitutioner (att jämföra med mikrolån institutionerna i Bangladesh, fast med större resurser). Dessutom är dessa kommunala råd stommen i den folkliga milisen som man håller på att utrusta, och som med tiden är tänkta att integreras i de venezolanska försvarsstyrkorna (i folkmiliserna ingår till stor del och för första gången i macho-Venezuela, kvinnor!).

Därefter har man inlett arbete med att reformera konstitutionen för att utöka folkets makt. Som unikt i världen har man en konstitution som tillåter avsättande av presidenter under mandatperioden, nu ska man förlänga presidents mandat till sju år, med möjligheterna till att bli omvald (precis som i Frankrike, israel, mm). Detta är bra eftersom presidenten är den katalysatorn som driver och samlar de olika sociala krafterna i landet. En sak som oroade mig var just det faktum att presidenten kanske inte skulle fortsätta efter 2013 och då kan krafterna splittras (det finns, precis som i alla processer de som tycker att han går för långsam framåt och kräver radikalare reformer samt de som tycker precis tvärtom).

Just därför har man grundad den ”Förenade Socialist Partiet av Venezuela” (PSUV) för att dra in alla de politiska och sociala krafterna under ett paraply. Medlemstalet i PSUV är till dagens datum något över 6 miljoner Venezolaner, alltså ca 65 % av den arbetande befolkningen eller 80 % av dem som röstade på honom valet 2006. Inte alla partier på vänsterkanten har gått med på att ansluta sig, exempelvis kommunist partiet, Rörelse för Socialism och andra mindre vänsterpartier (som fick ca 15 % i dec 2006 ) har valt att stå utanför den nya organisationen och så naturligtvis oppositionen som är fördelad i ett stort antal organisationer, några moderata, andra våldsverkare (enligt den moderata oppositionen själv).

Detta steg är viktig för medlemmarna ska, i diskussioner på lokalt nivå, bestämma partiets mål och stadgar. Chavez har sagt att partiet inte ska vara marxistiskt, eftersom Latinamerika har gott om stora sociala och politiska kämpar, så någon Europeisk tänkare behövs inte här. Den nya organisationen är tänkt att ge stadga och kontinuitet till den ”Bolivarianska Revolutionen”, också efter att Chavez inte längre är med (antigen dödad eller efter mandatperiodens slut).

Det finns några som har sagt att presidenten är inte den smartaste killen precis. Det kan ligga något i det, den saken kan jag inte bedöma. Men han är utan tvekan en handlingens man, som verkligen och med stort patos sätter igång saker och ting. För övrigt styrs den största nationen i världen av en idiot och psykopat så varför skulle inte Venezuela ha råd med en icke-intellektuell president? Sådana anklagelser kommer från den vita minoriteten i Venezuela, som naturligtvis betrakta sig själva som bättre än majoriteten mestizo befolkning, av vilka Chavez själv kommer ifrån. Detta stör dem mer än något annat. Många rika Venezolaner har bosatt sig i Florida, men det är fel att anta att de flesta. Industrialister och näringsdyrkade tjänar mer pengar än någonsin och Chavez har kallat det patriotiska näringslivet att ansluta sig till processen. Många har gjort det (av eget och gemensamt intresse).

Som ni vet var det stora rabalder i Västpressen när presidenten inte förnyade RCTV:s marksändningstillstånd (kabel och satellit berördes inte av beslutet), saken som hade hänt mycket tidigare i USA om ett mediebolag ägnade sig till uppvigling och destabiliserande verksamhet (Det finns en mängd lagar i USA som kriminaliserar sådan aktivitet). Enligt min mening borde han ha stängt bolaget efter kuppen 2002, när det fortfarande var en het fråga eller ännu bättre starta inte 1 utan 50 TV kanaler drivna av folkrörelserna! Delvis är just detta vad har hänt. Antalet radio och TV stationer har mångdubblas. Skillnaden är att nu är det organisationer och kommunerna som äger dem.

Värt att nämna är att TELESUR, den satellit sända TV-kanalen som sänder till hela Latinamerika (som motvikt till Fox och CNN). Det finns också planer att sätta en egen satellit i omlopp för att inte behöva köpa utrymme från utlandet. MEN Chavez är framför allt inte är till salu. Till skillnad till Mr Lula som har svikit de som tog honom till makten och sålt Brasilien till korporationerna i norr. Sist tecknade han ett avtal som ger rätt till företag i Norr att avverka 50 % av Amazonas för att plantera biogrödor! Men brassarna håller på att vakna också! Jag är tveksam till om han sitter ett mandat till.

Ecuador, Nicaragua, Bolivia, Kuba och Venezuela går i spetsen för ALBA (fördjupad ekonomisk och social samarbete) och Argentina, Paraguay, Uruguay, Brasilien förhandlar om Venezuelas inträde i Mercosur (Södra Sydamerika Ekonomisk Samarbete). Flera länder tittar på med intresse (Peru, Guatemala, El Salvador) och de sociala rörelserna på kontinenten ställer sig bakom Venezuelas projekt. Things are changing!

Imperiet eller mänskligheten?

Detta år och framför allt 2008 kommer att bli viktigt för galningarn och maffian i Washington är verkligen desperat och vad som helst kan man vänta sig från dem. Bush har redan undertecknat tilläget som ger honom rätt att styra via dekret och införa undantagstillstånd (alltså att göra slut på den redan bräckliga amerikanska demokratin) Men de är en papperstiger! En farlig, trängd och beväpnad sådan! Framför oss ligger det faran med ekonomisk härdsmälta (p.g.a. USA vägrar att rätta till sin ekonomi), flera krig, ännu blodigare än Irak, fortsatt förstöringen av biosfären, en ny militär kapprustning, och kaos i de internationella relationerna. Nu är det dags att definiera sig själv och välja sidan! Imperiet eller mänskligheten?

/Marc Leon

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: