Hands off Venezuela Sverige

Bolivia behöver vår solidaritet

Posted on: oktober 12, 2007

Som resultat av en flera år lång kampvåg fick bolivia 2005 en vänsterregering med MAS och Evo Morales i spetsen. Regeringens strategi att mana till dialog och bjuda in till en konstituerande församling utnyttjas av högern för att blockera politiken. Människor hålls kvar i fattigdom samtidigt som högerextrema krafter beväpnar sig, attackerar vänstern och sprider rasistpropaganda. Nyligen visades på SVT dokumentären ”På jakt efter revolutionen” (se den som webb-tv!) som på ett tydligt sätt visar på problemen men också på lösningar när människor mobiliserar för en omfördelning av makt och resurser.

För Bolivias infödda majoritet finns ingen återvändo. Valet i 2005 av Bolivias första indianska president Evo Morales, är en vattendelare – ett innan och efter i Bolivias historia – efter mer än 500 år av kamp mot imperialism och kolonialism. Det markerade ett medvetet steg framåt av Bolivias majoritet i dess kamp för rättvisa och jämlikhet.

Morales berättade i en intervju den 22 augusti 2007 för BBC att högern i Bolivia redan från början sa ”den där lilla indianen skall bli president bara för tre eller fyra månader. Den dagen passerade för länge sen och nu säger de att den lilla indianen skall stanna för en lång tid. Vi måste göra någonting åt detta. Och det betyder att underblåsa det kaos som finns och verka för ökad destabilisering.”

Idag är en förnyad höger fast besluten att destabilisera landet och regeringen även om det betyder att störta landet i inbördeskrig eller att provocera fram en blodig militärkupp för att störta Morales och med honom allt hopp och alla drömmar som miljoner indianska och icke-indianska människor har inte bara i Bolivia utan i hela Latinamerika och världen.

Utdelning av rasistiskt material som uppmanar till att ”störta den jävla indianen”, framprovocerandet av blodiga konfrontationer, fascistiska ungdomsgrupper ställer till med medborgerliga ”blockader”, vapen smugglas in i landet – detta och mycket mer är ingredienserna i en konspiration för att störta Morales. Högerns företrädare från landets rika delar i öst är oppositionella guvernörer och de inte valda, affärskontrollerade medborgerliga kommittéer i Santa Cruz, Pando, Beni och Tarija och de nyss helt öppet anslutna kommittéerna i Cochabamba och Cuquisaca. Bakom dem står transnationella gasföretag, jordbruksföretag och US imperiet som alla tjänar på att plundra Bolivias enorma naturliga rikedomar medan de knuffade landet till sista platsen av fattiga länder i Sydamerika.

Men deras uppgift kommer inte att bli enkel. Valet av ”den lilla indianen” kom samtidigt som en våg av sociala uppror framdrivna av ett ökat förkastande av neoliberalism och uppkomsten och utvecklingen av en nationell och indiansk stolthet baserad självmedvetenheten hos landets infödda folk och viljan att ta tillbaka landets naturliga resurser. Det var också resultatet av det medvetna beslutet för mer än 10 år sen av den inhemska bonde och coca odlare rörelser att gå vidare ”från motstånd till makten” och bygga sina egna ”politiska instrument för folkets suveränitet ” mera allmänt känt vid sitt namn i röstlängden ”Rörelse mot socialism – Movimiento al Socialismo=MAS)”.

Genom att vinna en betydande del av landets medelklass och intellektuella för sitt projekt blev MAS i stånd att vinna det nationella valet 2005 och att krossa de traditionella partierna som genom sin underkastelse för USA imperiet nästan kvävt landet.

Bolivianerna som innan förbjöds att vistas på platsen framför presidentpalatset på grund av deras hudfärg och som protesterade utanför för att störta flera regeringar har idag börjat ta över maktpositioner. Detta har varit en mäktig katalysator för folket att återvinna självmedvetenhet som nu avslöjar med stolthet sina inhemska rötter.

Den centrala uppgiften som MAS regeringen blev betrodd med var att sammankalla en konstituerande församling för att ”återgrunda” Bolivia för att göra slut på orättvisan och att erkänna rättigheterna av den tidigare utestängda inhemska majoriteten.

Dock mer än ett år efter församlingens invigning i Sucre i augusti 2006 har den fortfarande inte röstad igenom en enda artikel av den nya konstitutionen. Den samma politiska minoriteten som härskade över landets förfall skrikar idag högt till försvar av ”demokrati” och ”autonomi” för att skydda sina politiska enklaver och sin ekonomiska makt. Den mobiliserar delar av den vita och mestis medelklassen i öst och väst mot regeringen.

Den förhalande taktiken och de senaste våldsamma protester från högerns sida, den här gången i Sucre hotade säkerheten av några infödda delegater som blev tvungen att gömma sig för att undvika rasistiska attacker. Den 7 september blev församlingens styrelse tvungen att uppskjuta alla sammanträden för att den inte kunde garantera säkerheten.

Den 10 september marscherade mer än 10 000 bönder och ursprungsbefolkning människor genom Sucre i en styrkeuppvisning för att försvara den konstituerande församlingen och den nationella enheten. Till skillnad av de våldsamma scenerna under de senaste veckorna fylldes gatorna med en festligt stämning.

Senare samma dag under den 10 000-15 000 starka sociala toppkonferensen beslutade de sociala organisationerna att ”försvara även med våra liv den konstituerande församlingen och denna process av oåterkallelig och djup förändring som drivs framåt av folkets historiska krafter och ursprungsbefolkningens, bonderörelsen och tillsammans med andra folkliga organisationer”.

Dessutom proklamerade de sociala rörelser sig själva i ”undantagstillstånd” och förpliktade sig själva att organisera kommittéer till försvar av den konstituerande församlingen och tillade att om nödvändigt skulle de fatta ”andra mera radikala åtgärder”.

Toppkonferensen tog upp 18 strategiska punkter i sitt manifest och utifrån dessa skulle deltagare driva mobiliseringen för att säkerställa att de tas upp i den nya konstitutionen. Bland punkterna fanns skapandet av en enhetlig multinationell kooperativ och demokratiskt stat; nationaliseringen av naturliga resurser; skatt på stora förmögenheter; expropriationen utan kompensation av latifundios (stora landegendomar) och den omedelbara fördelningen av deras egendomar; nyval och återkallandet av mandat av varenda vald myndighet; och konfiskering av alla ägodelar där korruption är inblandad.

För närvarande är Sucre lugnt. Oppositionens hot om ytterligare aktioner med början den 10 september har återkallats. En ny runda av dialoger har sammankallats för att se om det är möjligt att överkomma dödläget.

Men spänningen finns kvar och man kan bara spekulera hur länge lugnet skall vara. Styrelsen av (den konstituerande) församlingen har förklarat att man kommer att ignorera domstolsbeslut som kullkastar församlingens beslut att inte diskutera frågan om Bolivias huvudstads säte (högern hade startat en konflikt om sätet skulle vara La Paz den aktuella politiska huvudstaden eller Sucre den aktuella konstitutionella huvudstaden). Den konstituerande församlingens och Bolivias framtid hänger på en tunn tråd.

Ursprungsbefolkningen och bonderörelsen mobilisering var viktiga steg som togs av de sociala och inhemska rörelserna till försvar av den konstituerande församlingen. Men det är ju så som vicepresidenten Alvaro Garcia Linera påpekade i början av protesterna: ”Att störta de gamla makterna kostar mycket. Det skall bli många konflikter och befolkningen måste vara medveten om detta. Och den bästa vägen att försvara kontinuiteten av ändringsprocessen går genom demokratiska mobiliseringar för att backa upp denna transformation och att göra slut med historien av dessa gamla eliter.”

Demokratiska massmobiliseringar och organiseringen av folket är av central betydelse för att upprätthålla enheten bland rörelserna och för att undvika högerns provokationer. Högerns strategi består av att framkalla vreden bland de exploaterade och förtryckta som vägrar att återgå till det gamla Bolivia. Därmed vill högern framkalla våldsamma reaktioner och skapa kaos.

Regeringen och de sociala rörelserna måste visa att de är de enda som är i stånd att skaffa en verklig stabilitet och förändring för alla bolivianer. Detta är nödvändigt för att vinna medelklasserna som tack vare MAS misstag känner sig bortstött från regeringen. Regeringen är själv medveten om detta och försöker göra något åt det. Det är även avgörande att upprätthålla stödet från de väpnade styrkorna.

Det är viktigt att regeringar och folk över hela världen visar solidaritet och tar avstånd från varje försökt till att starta ett inbördeskrig eller en invasion från USA eller FN vilket skulle resultera i en illegitim regering.

Utan tvivel ser USA Bolivia som den svaga länken i den uppstående Bolivia-Cuba-Venezuela ”hoppets axelmakter” i Latinamerika. Dessutom stimulerar Bolivias regering och ursprungsbefolkningens revolution kampen i regionen, något som Washington är rädd för och inte kan tolerera.

Den 9 september varnade Venezuelas socialistiska president Hugo Chavez när Evo Morales var gäst i TV programmet Alo Presidente: ”Om US imperialismen attackerar våra folk och använder sina lakejer i Venezuela och Bolivia kan de vara säkra att vi inte kommer att sitta med armarna i kors. Om det händer ska vi likt Che Guevara säga att det ska ett två tre fyra fem eller 10 Vietnam i Latinamerika.”

Hittills har varken Argentina eller Brasiliens regering uttalat sig om det växande hotet mot Bolivia. Om de och andra sydamerikanska länder kraftigt tog avstånd från planerna på krig, militärkupp eller invasion av Bolivia skulle det bli ett allvarligt hinder för US imperiets avsikter.

Nu är det på tiden att alla intellektuella, fackförenings-aktivister, solidaritets-aktivister, politiska partier och progressiva människor som tror på verklig rättvisa och jämlikhet säger ifrån till försvar av Bolivia och dess regering som leder en viktig process av förändring som ger hopp och inspiration åt miljoner av infödda och förtryckta människor världen runt för att säkerställa att USA och deras lakejer inte ska lyckas med att krossa den här rörelsen för social befrielse.

Av Federico Fuentes, Caracas
(Green Left Weekly, 17 September, 2007)

[Federico Fuentes är utgivare av Boliviarising.blogspot.com .]
Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: