Hands off Venezuela Sverige

Därför stödjer Vänsterns Studentförbund revolutionen i Venezuela

Posted on: december 14, 2007

Häromveckan nåddes vi av nyheten att Vänsterns Studentförbund – största parti i Sveriges studentkårer – anslutit sig till vårt upprop till arbetarrörelsen (se ”Upprop” i menyn ovan). Därför har vi genomfört en intervju förbundets ordförande Carolina Lindkvist:


1. Varför har ni beslutat att ställa er bakom Hands off Venezuelas upprop till arbetarrörelsen?

I Venezuela pågår en process som förändrar hela samhället. Mot det tidigare beroendet av USA sätter man handel och samarbete med andra länder i syd, mot korruption och maktfullkomliga politiker sätter man deltagande och demokrati i praktiken, mot de djupaste klyftor mellan rika och fattiga sätter man de fattiga främst och satsar på jobb, utbildning och sjukvård. Arbetarna tar över i fabrikerna, konsumenterna får inflytande över mataffären och många människor ges för första gången en reell möjlighet att faktiskt skapa sig ett bättre liv.

Venezuela är inte ett paradis på jorden, men det viktiga är att utvecklingen ökar deltagandet, ger människor större makt över sina liv och förbättrar möjligheterna för de många fattiga. Oavsett om varje förändring i sig är positiv eller inte, så är det självklart för ett socialistiskt förbund att stödja en demokratisk utveckling i en sådan riktning. Det är också viktigt att betona att det inte är upp till oss i Sverige att sitta och bedöma varje förslag, men att det är otroligt viktigt att stödja processen i sin helhet.

Det andra viktiga skälet till vårt undertecknande handlar om att en progressiv samhällsutveckling alltid kommer att möta reaktionärt motstånd. I Venezuela är det motståndet numerärt sett litet, men i makt och resurser enormt. Inte bara den inhemska överklassen, utan USA och hela västvärlden fördömer i varierande grad Venezuela. I värsta fall riskerar detta att skapa ett klimat där ett angrepp på Venezuela skulle framstå som legitimt i mångas ögon. Det är inte den svenska vänsterns uppgift att styra vart Venezuela ska gå, och det är definitivt inte högerns eller USA:s uppgift. Men däremot så är det alla progressiva krafters uppgift att visa internationell solidaritet och att hindra Sverige från att stödja ett angrepp på Venezuela.

2. I förslaget till konstitutionsreformer som röstades ner fanns ett förslag om att ge studenter, anställda och professorer lika rösträtt vid val av universitetsledning. Finns det något att lära av Venezuelas utbildningspolitik?

Svenska studenter har genom kårerna relativt stor insyn i många beslutsprocesser på högskolorna, men verklig demokrati handlar ju om att ha reellt inflytande över besluten, innan de fattas – så ja, absolut! Men det kanske mest spännande när det gäller utbildningspolitik handlar om synen på utbildning och studier, där studier kopplas till en social omvandling. Man ser att utan utbildning kommer man inte att kunna förändra samhället, de fattigaste kommer inte att kunna förbättra sin situation och demokratiska ideal kan inte förverkligas.

Den svenska utbildningspolitiken har ju stråk av en sådan syn, men idag ligger sådana dokument förmodligen och samlar damm i något arkiv. Idag gäller bara arbetsmarknads- och näringslivsanpassning. I Venezuela är utbildning och samhällsförändring inte två skilda saker, och jag gissar att många skulle skratta om de hörde den svenska regeringens floskler om att ”alla kan inte bli akademiker”. Det är inte det utbildning handlar om, det handlar om att skapa valmöjligheter.

3. Du besökte själv Venezuela häromåret. Kan du berätta lite om vad du upplevde under tiden där?

Vi träffade så många stolta, hoppfulla och kampvilliga människor som sa att de för första gången i sina liv kände tillförsikt inför framtiden, att ett bättre liv var möjligt. Vi besökte många kooperativ, många var nystartade (jag var där i februari-mars 2006) och deltagarna brann verkligen för sina projekt. En del föredrag blev ganska långrandiga med detaljerade beskrivningar av jordbruksskötsel eller turistanläggningar, men det intressanta var delaktigheten och stoltheten över att ha något eget. Revolutionen var också så påtaglig, överallt ville människor berätta om sin delaktighet i kampen och de förbättringar den fört med sig.

Den obehagliga sidan av det var att människor var mycket medvetna om de svartmålningar av Venezuela som florerar i västvärlden, och de bad oss att berätta vad vi hade sett och sprida en annan bild. I Venezuela var politisk aktivitet och delaktighet ingen fritidssysselsättning, där träffade jag människor som in på bara huden kände att kampen för socialism var absolut nödvändig.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: