Hands off Venezuela Sverige

Nicolas Maduro, Bolivarianska Republiken Venezuelas president, beklagar i den venezuelanska regeringens och det venezuelanska folkets namn det nyligen utförda mordet på tre israeliska ungdomar, och kräver en djupgående undersökning för att finna säkra svar på vilka som är ansvariga för denna kriminella handling.

Likaså fördömer vi kraftfullt de israeliska styrkornas angrepp på Gazaremsan, som har haft tiotals palestinska offer: män, kvinnor, pojkar och flickor som beklagligen har mördats. Läs hela inlägget här »

Efter Hugo Chávez död i mars har motsättningarna i den bolivarianska rörelsen skärpts. Samtidigt som rörelsen är bred och brokig framträder dess politiska apparat enhetligt utåt. Att det finns skarpa konflikter inom rörelsen, inklusive den högsta ledningen och statsapparaten, är en offentlig hemlighet. Via bolivarianska gräsrotsmedier och internetforum lyfts dessa fram i ljuset, om än vanligtvis i lätt kryptisk form. En öppen diskussion om rörelsens motsättningar försvåras av att de borgerliga medierna cirklar som gamar runt rörelsen i jakt på konflikter som de hoppas ska innebära ett slut på ”chavismen”. Läs hela inlägget här »

Utdrag från en venezuelansk tidskrift för fri kunskap. Ursprungligen publicerad på spanska på bloggen Reflexion Teconologica. Översättning av Erik Andersson.

http://reflexiontecnologica.wordpress.com/2013/05/16/mas-alla-del-conocimiento-libre-el-conocimiento-liberador/

”…kunskapen som en immateriell tillgång tillhör mänskligheten, och utgör särskilt ett medium för utövandet av den folkliga suveräniteten och den integrerade mänskliga utvecklingen. Vi säger att det är en ”tillgång” inte bara i bemärkelsen den instrumentella nytta som kan genereras ur nämnda kunskap, utan huvudsakligen p.g.a. dess bidrag till försvaret och odlingen av vårt kulturella varande som folk. Ett ”Folk” som kommer ur en historia som är gemensam, och delar ett projekt som överskrider oss i riktning mot universaliteten.

Därför ska inte kunskapen förvandlas till en marknadsvara, som uppfattningarna om en ”kunskapsekonomi” gör gällande, som definierar kunskapen som en av faktorerna av den materiella varuproduktionen, och som, därför, antas kunna kapitaliseras och förvandlas till privat egendom (genom patent, som ”rätt” till exklusivt exploateringsmonopol, men också genom metoder för att ”stänga inne” kunskapen, som mellan universitet och företag).

Instängningen av kunskapen utgör en fara för de mänskliga kollektivens materiella och kulturella utveckling. Men på en annan nivå utgör också dynamikerna som försöker tillämpa exploateringsmonopol på kunskapen (hinder mot överföring av utländska teknologier, användningen av egendomsskydd för kunskap, etc) ett hot mot bevarandet av vår gemensamma identitet och vår förvandling som nation.

Kunskapen, som gemensam tillgång, bör skapas och delas utan begränsningar i hela samhället, med sikte på att säkra den materiella och kulturella utvecklingen. Det handlar, sammanfattningsvis, om en inställning till kunskapen som föreslår utveckling av inhemska strukturer och dynamiker som möjliggör en integrerad utveckling med utgångspunkt från erkännandet av vår egen kapacitet.

Denna inställning föreslår skapandet av en lokalt anpassad kunskap, eller, i andra termer, användning av specifika tekniker anpassade till vår sociokulturella kontext, inte lagd över denna. Därför talar vi om en ”fri” kunskap på så sätt att den är tillgänglig och kan delas utan begränsningar, med sikte på att tillfredsställa våra sociala behov.

Men vi anser även att denna kunskap inte kan vara politiskt neutral, utan behöver ha som mål att frigöra sinnen, i bemärkelsen att processen att bygga och kollektivt erövra kunskapen hjälper oss att begripa det system av sociala relationer som vi befinner oss i, vår historiska förvandling, vår gemensamma framtid och de sätt på vilka vi kan övervinna de nuvarande orättvisorna. Från denna utgångspunkt bör kunskapsproduktionen, förutom att vara ”fri” vad gäller tillgängligheten, också vara ”frigörande” från de dominerande formerna för förtryck politiskt, ekonomiskt och kulturellt.

Som sådan kommer kunskapen vara ”frigörande” i det ögonblick då den hjälper oss att övervinna den sociala och kulturella fragmenteringen, som är ett arv från vår kapitalistiska härkomst, när den tjänar till att övervinna subjektets alienation i sin relation till kunskapen, och när den hjälper oss att formera oss som en ny typ av kollektivt subjekt: ett ”folkligt vi” med ett projekt som nation vilket överskrider det nuvarande.”

Källa: Roca, S., Contreras J. y otros (2010). “Red Nacional de Sensibilización para el Conocimiento Libre”. El Clic Año 1 Número 1. Julio – Diciembre 2010; pp. 60-66.

Är det hemligheten till revolutionens slutgiltiga seger Maduro får höra?

Nicolas Maduro vann presidentvalet i Venezuela med 1,6 procentenheters marginal. Den bolivarianska revolutionen har klarat sig genom en oerhört svår period och säkrat presidentposten för sex år till. Ännu en gång har man segrat trots enorm underlägsenhet mot storbolagsmedierna. Läs hela inlägget här »

Vi publicerar här en översättning till engelska av det brev som Hugo Chávez skrev med anledning av högtidlighållandet av det civil-militära upproret den 4:e februari 1992. Brevet lästes upp vid firandet i Caracas. Översättningen publicerades först av Venezuelas ambassad i USA, och har även spridits av Venezuelanalysis.

Comrades, in commemorating the 21st anniversary of the civil-military rebellion of February 4, 1992, I want to direct this fervently Bolivarian and revolutionary message to the people and the armed forces as an indivisible whole.

How much I regret being physically absent from our national territory for the first time on this luminous date of birth, but that is what is required by this battle I am facing for my full recovery in brotherly and revolutionary Cuba, however my spirit and heart are with you on this Day of National Dignity.

There are dates on which all the volume of history is revealed and that mark the path of peoples once again, there are dates that seal and clear things up, that become a commitment and a signal of a destiny that has to happen to calibrate the past and let us see with greater clarity the liberating horizon, and February 4, 1992, was one of those dates.

On that memorable day, all the struggles of our people were vindicated, on that memorable day our liberators returned from all paths, on that memorable day [Simón] Bolívar returned and entered into battle now and forever.

Those of us who, like Bolívar, Robinson and Zamora, took up arms and went out that dawn to risk our lives for the country and the people, were fully aware that Venezuela had reached the bottom three years ago during the rebellion of February 27, 1989, a day that marked our path, when the people risked their lives fighting in the streets against the savage neoliberalism that Washington tried to impose on us.

Those of us in the military didn’t want to continue shouldering the disgrace of being the praetorian guard of a political class that was as oppressive and corrupt as it was criminal. Never again would they use us to drown the people’s calls for justice in blood.

The Caracazo marked and end and a beginning, the end of a system drowned in shame, the beginning of an era of change that required the rebirth of popular dignity.

Those of us who burst into the shadows of injustice and indignity that overwhelmed Venezuela in those days were, as Che Guevara said, guided by a great feeling of love, a love that was Bolivarian, of the people, rebellious, combative, an infinite liberating frenzy that brought us, as the liberator wanted, to cast off fear and save the nation.

Our poet Gustavo Pereira tells us with an eerie simplicity the following: “Love is the only important thing in the world.” It has been 21 years since that February 4th, of anguish and the dawn, of bravery and sacrifice, the march continues to be difficult, but with the irresistible force of love we recall Bolívar, we are on our way to achieving definitive independence, a socialist and liberated nation.

I want to exalt today the role of Venezuelan women on February 4th, of Columbas Rivas, Marisol Terán, a robust group of women that accompanied the rebellion, they were there at the moment of generosity and heroism, with all their patriotic fervor, all their abnegation.

The time is coming, history is coming, history made with the people that forge it each day, there is February 4th like a sacred cry from our collective memory that told Venezuela to get up and move forward, and thanks to the collective Lazarus that is the land of Bolívar, all of us are artifices of the resurrected nation, of the country that finally took in its arms the Bolivarian flag to be reborn in the light of dignity.

From the deepest reaches of the heart of the people I say, with Aquiles Nazoa, that thanks to February 4th, every compatriot can with full certainty “have a tomorrow, look upon the countryside and say this is my city, this is my nation.”

Brothers and sisters, today after 21 years of that civil-military rebellion, that decision made with the greatest sense of love for Venezuela, which we thought and rethought as the only possible way to have a nation, we live in a really and truly free country.

On February 4th our people saw the dawn of their hopes thanks to the military community; the people once again felt accompanied by patriotic soldiers. We left to brandish our swords in defense of social guarantees, of the rights of the greater Venezuelan community. We were only motivated by the ambition to become the heirs and followers of the independence army. We wanted to return to our Bolivarian essence, to truly be the people in arms forging liberty.

My history was already known. The patriotic and revolutionary military insurgencies in Carpano and Puerto Cabello, and in the 1960’s created a historic opening, and despite the fact that both rebellions were brutally put down by the bourgeois democracy, a furrow for a seed remained. That is where we come from, and from further back, from Indigenous resistance, from the slave rebellions, from Chirinos, Gual and España, Miranda, Bolívar, Sucre, Zamora, and Cipriano Castro.

I recall a memorable passage from a great revolutionary thinker named Walter Benjamin: “The past comes with a temporal code through which it delivers redemption; there exists a secret meeting between past generations and our own.” We could very well say that this secret meeting took place on February 4th, 1992, where the past, present and future received redemption.

February 4th has been fully justified by history. Those of us who were against the Pact of Punto Fijo have been blessed by a people who are today at the vanguard of the fight for peace and justice, and who serve as examples for the peoples of the world.

Honor and glory for the fallen soldiers and students!

In 1828, our liberator wrote: “Patriotism is a sacred fire that cannot be hidden and that often, when it is extended in truly pure sentiment, leads to greater happiness for the country.” I have long meditated on these words from our great commander, and the more I do so, the more convinced I become that this was the fundamental reason that led us to undertake that heroic action on February 4th. The sacred fire that stirred within could no longer be hidden.

To the brave Bolivarian soldiers, it is up to us to enhance that liberating fire of justice that will last century upon century, while we have the nation we now finally have.

Luis Alberto Crespo said of this servant: “His courage stems from that February 4th, and that courage is not just mine because I am not Chávez, Chávez is the people, and in reality and truth, as long as that sacred fire is extended in truly pure sentiment, it will be to the benefit of the greater happiness of our nation of the Americas and the immense nation we call humanity.”

We were not wrong in the certainty that encouraged the Bolivarian soldiers, which is identical to that which was personified in millions of fellow citizens at the time, and which is found in every corner of this nation that is making into reality the sentiment which spurred the rebellion.

I am going to repeat what I said 21 years ago: if our movement is triumphant, we will hand over power to the people so that they can strongly exercise it. And it is a fact that today the people exercise power strongly and fully.

February 4th was a day that set off forces that are still expanding. February 4th has not ended; its spirit should accompany us each day because the powers we confronted for more than two decades persist in their attempts to stop the course of history in Venezuela, in our Americas and in the world. They are the powers that threaten humanity and the planet with destruction.

The spirit of rebellion should live on in each of us to continue advancing and not be thwarted. Let us remember these words from our eternal leader, Bolívar: “Nothing is finished while there is still work to be done.” That is why the “for now” of 21 years ago, is today a “forever” for the Bolivarian people.

Let us always stay true to the ideal of our liberator: unity, unity, unity. Let us proclaim unity without wavering and build it each day. Let us be inspired by it, so that the empire and its lackeys in their repeated attempts to divide us cannot succeed. Let us allow the inestimable good of unity to flourish. We still have much of the nation to liberate, and that is why we need to be even more united as a people.

From my soldier’s heart I send an infinite embrace to the people, to the Bolivarian National Armed Forces, may you feel that I am with you on this Day of National Dignity. I am with you in my red beret and tricolor armband, strengthened by the people’s love, the love that heals me and gives me life. February 4th will now and forever be blessed.

Source: Press – Venezuelan Embassy to the U.S./ February 5, 2013

Denna artikel av Elias Jaua publicerades ursprungligen på den venezuelanska gräsrotsmediasidan Aporrea.org den 30:e december. Elias Jaua var Venezuelas vicepresident mellan januari 2010 och oktober 2012. Jaua är ursprungligen professor i sociologi. Inför regionalvalet i december fick han det tunga ansvaret att försöka återta delstaten Miranda, som vanns av Hugo Chávez i presidentvalet med bara några tusen rösters marginal. Jaua förlorade valet, och hans ställning i rörelsen är för tillfället något oklar.

I denna artikel försöker Elias Jaua att besvara frågorna vad chavismen är, och vad det innebär att vara chavista. Den ger en inblick i ett av många möjliga sätt att beskriva dessa identiteter. Uttolkningen av  dessa identiteter är och kommer fortsatt att vara föremål för diskussion. Läs hela inlägget här »

Erik Andersson, samordnare av Hands off Venezuela-kampanjen i Sverige, utvärderar valresultatet och diskuterar de kommande utmaningarna. Vilken är vägen framåt för Venezuela? Hur kan socialismen se ut på 2000-talet? Och vart går den bolivarianska rörelsen? Läs hela inlägget här »

Ett videosammandrag av Hugo Chávez segertal finns nu tillgängligt (otextat). I talet sa Chávez att man hade vunnit i 20 av 24 delstater, och att det var väldigt tight i två till. Vi kan nu konstatera att Hugo Chávez vann båda de delstaterna, inklusive Miranda, som styrts av Henrique Capriles de senaste åren. Med andra ord: 22 av 24 delstater gick med revolutionen.

Hugo Chávez segertal

(Alla tidsangivelser är i svensk tid)

06:50: Nu tackar vi för oss. God natt! Vi lämnar er med denna information:

Hugo Chávez mandat har nu bekräftats av folket fem gånger på fjorton år:

1998: Ordinarie presidentval

56% (3,6 miljoner röster)

2000: Bekräftande av presidentposten under nya konstitutionen

59,7% (3,7 miljoner röster)

2004: Folkomröstning om återkallande av mandatet

59% nej till att återkalla mandatet (5, 8 miljoner röster)

2006: Ordinarie presidentval

62,9% (7,3 miljoner röster)

2012: Ordinarie presidentval

(94% av rösterna räknade)

~54,6% (~8 miljoner röster)

06:39: Chávez avslutar med slagorden ”Leve Venezuela, leve livet, leve socialismen. Ständigt mot segern!”

06:31: Vi noterar att DN inte kan hålla sig ifrån att beskriva det som att ”missnöjet med Chávez växer”. Här har vi alltså en president som:

Vann presidentvalet 1998,
Fick sitt mandat bekräftat under den nya konstitutionen i ett nytt val år 2000
Fick sitt mandat bekräftat i en folkomröstning år 2004
Vann presidentvalet igen år 2006
Och i år igen, efter en svår sjukdom och under global ekonomisk kris, återigen vann valet med elva procents marginal.

En president har alltså fått sitt mandat bekräftat fem gånger på fjorton år, och ständigt tjatas det om ”missnöjet” och hur auktoritärt landet påstås vara där man haft femton valprocesser på fjorton år. När ska mediekampanjen mot Venezuela upphöra?

06:26: Vi vill inskjuta att det är en stor seger att oppositionen har erkänt Chávez seger i ett val med det högsta valdeltagandet i Venezuelas historia. Det kommer göra det väldigt svårt för storbolagsmedia runt om i världen att förtala Venezuelas demokratiska process.

06:24: Chávez uppmanar oppositionen att släppa det ”mentala tillstånd” som gör att de vägrar erkänna några som helst framsteg, som framställer det som att dagens Venezuela är en fullständigt katastrof. ”Dagens Venezuela är det bästa vi har haft”.

06:22: Det är liksom under valrörelsen hittills ett mindre ideologiskt tal än segertalet 2006. Motsägelsefullt, då årets valprogram är väldigt tydligt socialistiskt. Den senaste tiden har dock Chávez betonat vikten av och allvaret i att bekämpa byråkratiseringen i statsapparaten, med dess ineffektivitet, korruption, brist på ansvarstagande osv.

06:18: Chávez berättar om gratulationer till det venezuelanska folket från Argentina och Kubas statschefer. Ber gud om hälsa och liv för att fortsätta att tjäna det venezuelanska folket ännu bättre.

06:15: Chávez räknar upp alla delstater där man vann. Berättar att det är strid på kniven i delstaten Miranda, som Henrique Capriles styrde tills nyligen. (Vilka delstater man vinner i presidentvalet har ingen direkt betydelse)

06:11: Chávez säger att man vinner med mer än elva procents avstånd, fler än 8 miljoner röster (uppåt en miljon fler röster än i senaste valet). Man har vunnit 20 av 24 delstater.

06:09: ”Idag har vi visat att vår demokrati är en av världens främsta, och vi kommer att fortsätta visa det.”

06:07: ”Det har, som vi har sagt de senaste månaderna, varit en perfekt strid, en demokratisk strid.”

06:04: De verkar ha lite problem med ljudstyrkan, för att nå fram till hela publiken. Han tackar hela det venezuelanska folket för att Venezuela ”har återfötts”. Lyfter fram det höga valdeltagandet. Tackar alla de som röstade emot honom för deras demokratiskaoch medborgerliga insats. Gratulerar oppositionens ledning för att ”de har erkänt sanningen, erkänt folkets seger”. ”Detta är ett väldigt viktigt steg för freden i Venezuela, för allas vår samlevnad. Jag utsträcker dessa två händer, för vi är bröder av Bolívars fosterland”.

05:56: Vi ska i vårt utmattade tillstånd försöka referera högst selektivt ur Chávez tal. Ber på förhand om ursäkt för eventuella missuppfattningar.

05:54: Chávez kommer ut på presidentpalatsets balkong till ljudet av taktfast musik. Ska snart börja tala. Nu sjunger man som vanligt nationalsången tillsammans.

05:42: Vi vill passa på att tacka alla som har följt oss under kvällens och nattens rapportering. Under måndagskvällen kommer vi att återkomma med referat av Hugo Chávez segertal och senast tisdag kommer vi publicera en analys av valresultatet och utmaningarna som väntar revolutionen i Venezuela. Folkmassan som väntar på att höra Hugo Chávez tal växer ständigt. Se livesändning här: http://www.telesurtv.net/el-canal/senal-en-vivo

05:24: Nu får allt Chávez komma ut och hålla sitt tal, efter snart nio och en halv timme rapportering börjar vi bli rätt trötta här.

05:14: Chávez på twitter: ”Jag har en klump i halsen. Jag klarar inte av så här mycket känslor!”

05:09: Capriles uppmanar sina anhängare att inte känna sig besegrade, utan ladda om inför framtiden. Det sägs att de gråter på Capriles kampanjhögkvarter. Han låter orkeslös, utmattad. Lär knappast väcka någon stort känsla av att ”vi kommer igen”.

05:02: Henrique Capriles ser ut och låter som en besegrad man. Han tackar sina väljare. Erkänner valresultatet genom att referera till sina ”6 miljoner väljare”.

04:30: Valmyndigheten meddelar nu resultatet.

Valresultatet i Venezuela 2012

Andel av rösterna räknade: 90%
Valdeltagande: 80,94%

Hugo Chávez:    54,43%
Henrique Capriles:  44,47%

Resultatet presidentvalet 2006

Hugo Chávez: 62,9% (7,3 miljoner röster)
Manuel Rosales:36,9% (4,3 miljoner röster)

04:11: Nu uppger Eva Golinger, känd venezuelansk-amerikansk advokat och journalist, att valmyndigheten kommer ut med resultat inom en halvtimme. Det är förmodligen högst ungefärligt.

04:02: En reflektion om medias logik, medan vi väntar på resultatet: ”15 val på 13 år, oppositionsmedia har 95% av tittarna=”Auktoritär regim”.” Det talas om långt över 80% valdeltagande i dagens val. När ska mediekampanjen mot Venezuela upphöra?

03:39: Det ryktas på Twitter: ”Det finns 8,5 miljoner orsaker att ropa #NuSegrarChavez”. Om det skulle bli det verkliga resultatet har Chávez ökat sitt röstetal med en miljon sedan år 2006. Dock har antalet väljare ökat. Allt är på ryktesnivån just nu.

03:34: Telesur rapporterar att det är lugnt i stora delar av Caracas, särskilt i de rikare områdena. Folk börjar fira med fyrverkerier och åka runt på motorcyklar med utgångspunkt från det som kallas ”de folkliga områdena”. Rapporteras om att folk börjar röra sig mot presidentpalatset.

03:19: Nu när ryktena har börjat sprida sig om att Chávez segrar och klockan börjar närma sig midnatt kan inga valregler längre hålla tillbaka folkets glädjeuttryck. Telesur visar en stor folkmassa med bilder av Chávez som firar redan.

03:12: Folk börjar samlas och bege sig till presidentpalatset.

03:04: Jorge Rodriguez säger att Venezuela har ett snabbt och smidigt system, att folk snart kommer kunna lägga sig och sova ut efter att valmyndigheten levererat resultatet. Det sägs att valmyndigheten har inlett den centrala sammanställningen av resultaten från runt om i landet. Vi gissar att valmyndigheten går ut med siffror om c:a en timme, men det är bara en kvalificerad gissning. Det kan komma om en halvtimme eller om två timmar.

02:51: Efter att publiken har haft svårt att hålla tillbaka slagorden uppmanar Jorge Rodriguez folk att inte ropa slagord av respekt för vallagarna om att inte kampanja politiskt medan vallokaler är öppna. ”Men det är tillåtet att le”.

02:47: ”Jag vill tacka alla partier som har arbetat tillsammans i valkampanjen. Vi har arbetat i enhet och utan konflikter, med en gemensam mission. Vi har sett en aldrig tidigare skådad insats under valdagen. Till er vill jag säga: Mision Cumplida! (”Mission Accomplished!”). (Jorge Rodriguez)

02:40: Hugo Chávez ringer in till presskonferensen nu. Gratulerar kampanjarbetarna. Jublet stiger. Hela podiet ler brett. Man anar en illa dold vilja att bryta ut i jubel. Ännu är folk kvar i vissa vallokaler.

02:35: Chávez valkampanj sänder live, nu är stället fyllt med hundratals aktivister. Jorge Rodriguez, kampanjchefen, kan inte hålla tillbaka leendet.

02:11: Det ryktas om 82% valdeltagande och folk kvar i köer. Något säger mig att det här kommer bli en definierande natt i Venezuelas historia.

01:52: Oppositionens talesman uppger på presskonferens att man har vittnen i 100% av vallokalerna, under räkningen.

01:47: Den kände Labourvänsterskribenten Owen Jones är på plats i Caracas och rapporterar att chavistas åker runt på motorcyklar med röda flaggor, tutar och jublar. Folk lär vänta på maningen ”A Miraflores!” – ”Till presidentpalatset!” för ett tal av Chávez. Det blir dock efter de officiella valresultaten, som lär komma inom tre-fyra timmar. Om man vill kan man följa Hugo Chávez råd till valarbetarna som skulle upp klockan 03:00 i morse: ät god choklad och drick lite redigt kaffe till!

01:42: Venezuelas idrottsminister och ledare för PSUV:s ungdomsförbund Hector Rodriguez tillsammans med röstande under valdagen. Det är Venezuelas basebollandslags tröja han har på sig. Även om fotbollsintresset i Venezuela har växt starkt i takt med fotbollslandslaget Vinotintos framgångar, förblir Venezuela tillsammans med Kuba ett av få länder i Latinamerika där baseboll är mer populärt än fotboll.

01:27: Det sägs att exitpollsen förutspår en seger för Chávez med mer än 10 procentenheters marginal. Huffington Posts franska sida uppger att mätföretaget ICS visar på att Chávez går mot en klar seger. Officiella valresultat lär vi får vänta några timmar på. Som anstår en demokrati ska alla få chansen att utöva sin rösträtt, och därefter ska alla kontrollanter göras med deltagande av parterna och medborgarrepresentanter.

01:22: Valmyndigheten håller presskonferens just nu. Säger att det finns kvar väljare som köar utanför vallokalerna. Alla vallokaler bör hållas öppna tills alla har fått rösta. Nu har kontrollerna gått igång i de vallokaler som har stängt. Alla parter har representanter på plats för att garantera att allt går rätt till. Valmyndighetens ordförande Tibisay Lucena tackade och gratulerade det venezuelanska folket för sin demokratiska insats under dagen.

01:09: Mycket folk kvar utanför flera vallokaler. Detta är en bild från nyss, i stadsdelen Antimano i Caracas. Uppmaningar går ut om tålamod för att åstadkomma det bästa tänkbara resultatet och så högt deltagande som möjligt. https://twitter.com/JorvidRP/status/255081836710084608/photo/1

01:02: En del vallokaler där det inte finns köande kvar har nu stängts. PSUV:s ungdomsförbunds Hector Rodriguez uppger att det i vissa delstater fortfarande är ”folksamlingar” utanför vallokalerna (folk som väntar på att få rösta). Alla uppmanas att stanna kvar i köerna, ha tålamod och utnyttja sin demokratiska rättighet.

00:50: Rapporter om hackning riktad mot revolutionära webbsidor i Venezuela. Capriles har sagt att han ska erkänna resultatet, men delar av ytterhögern kan försöka skapa oro i sin desperation.
00:33: Vicepresident Elias Jaua uppger att statliga radions hemsida (www.rnv.gov.ve) utsatts för ett angrepp där man lade ut falska uttalanden från honom. I skrivande stund är statliga radions hemsida nere.

00:12: Tänker lite på aktivisterna i Venezuela som varit uppe sen 03:00 venezuelansk tid (07:30 svensk tid) och sysslat med organiseringen hela dagen. Hjältarna som mobiliserat folk till vallokalerna, agerat vittnen i vallokalerna, skött kampanjlogistiken osv. A la carga final!

23:58: Hugo Chávez på Twitter: ”Här och mottar rapporter! Allt går bra! Tack vare gud!” (för fem timmar sen).

23:51: Venezuelas vicepresident Elias Jaua: ”Bolivarianska fosterlandsfränder, gå framåt med kraft mot Chávez seger. Överge inte vallokalskön, det är din kamppostering. Tålamod!”
23:46: Kända vänsterprogramledaren Mario Silva skriver på Twitter: ”Fienden håller på och skapa segerscenarior, för att generera en våldseskalering…må alla och envar gå och rösta!”

23:20: Utrikesminister Nicolas Maduro åker runt i olika stadsdelar i Caracas och besöker vallokaler. Inför medierna uppmanar han de som arbetat under helgen och förbereder sig för morgondagens arbete att ”komma hit och känna tillfredställelsen av att rösta, uppleva glädjen, och lägga sin röst efter ens övertygelse”. Tidigare under Maripili Fernandez framträdande stod det några ord bakom henne: ”Todos y todas a votar!”.

22:17: Maripili Hernandez från Chávez valkampanj sägeratt valdeltagandet ser ut att bli det högsta i Venezuelas historia, uppmanar alla kampanjarbetare att underlätta röstandet och uppnå högsta möjliga valdeltagande. Tackar medborgarvittnena för deras insatser i vallokalerna. Hon uppmanar valarbetarna att ”vänta med glädjesuttryck till en mer passande tidpunkt, lite senare”. Uppmanar kampanjarbetarna att hjälpa köande väljare om de behöver vatten eller hjälp för att utnyttja sin rösträtt under svåra klimatförhållanden (det rappoteras om regnväder i delstaten Merida).

21:40: Chávez kampanjledare Jorge Rodríguez håller presskonferens utan att argumentera politiskt, i enlighet med vallagarna. ”Det är inte läge för politisk argumentation, utan för att lyssna på det venezuelanska folkets röst.” Bakom scenen hänger en stor banderoll med ett enda ord: ”Vota” – ”Rösta”.

21:34: Henrique Capriles säger att han kommer att acceptera valens legitimitets och resultatet. ”Idag visar vi världen att vi är de bästa. Det kommer snart tid för att vila och återfå energin efter dessa dagar.”

21:25: Just nu håller det venezuelanska folket på och gör sitt val. De etablerade opinionsinstituten har alla förutspått en seger för Chávez, på mellan 10-18%. Några opinionsinstitut, i princip alla väldigt oetablerade, uppger att läget är jämnt. Opinionsmätningar har visat sig vara opålitliga under Chávez tid vid makten. Oetablerade opinionsmätningar kopplade till högern har visat siffror som i regel gravt underskattat Hugo Chávez stöd (i förra presidentvalet fanns det mätningar som uppgav att läget var jämnt, när Chávez till slut vann med knappt 25 procentenheters marginal).

Det är dock en mer enad opposition som ställer upp den här gången, och som framför allt har anpassat sitt budskap starkt till revolutionen. Man har gått över från att öppet angripa grunderna för Chávez projekt och honom som person till att kritisera revolutionens tillkortakommanden, och den mångårige högeraktivisten Henrique Capriles har utmålat sig som en mjuk vänsterman i stil med Lula.

Makten ligger i det venezuelanska folkets händer.

21:04: Chávez uttalar sig om Venezuelas demokrati efter att ha utövat sin rösträtt:

”Den som vill se en blomstrande, solid, mogen och öppen demokrati, och inte bara p.g.a. att det är val var sjätte år, utan där demokratin lever alla dagar, bör komma till Veneuzela.” och fortsatte:

”Nu finns det  här ett vaket folk som deltar dagligen i ”comunas”*, lokalsamhällesråd*, folkliga banker, ett folk som får allt större makt, för det är essensen av demokratin.”

*Lokalsamhällesråd (consejos comunales) är lokala kvartersråd i storleksrodningen en större hyresgästförening. Ett antal lokalsamhällesråd förenade i en samarbetsorganisation kallas för en ”comuna”. ”Folkliga banker” är banker som ägs och drivs av dessa förenade lokalsamhällesråd. Det finns i dagsläget c:a 30.000 lokalsamhällesråd i Venezuela, som allt oftare lyckas samordna sig till ”comunas”. De har fått ökade resurser från staten, och dess utökande är en viktig del av Hugo Chávez valprogram.

20:32: Flera källor uppger att runt 50% i olika vallokaler redan har röstat. Klockan är 16:00 venezuelansk tid, enligt erfarenhet lär vallokalerna inte stänga än på länge. Valdeltagandet kan förväntas landa mellan 70-80%. Senaste presidentvalet deltog knappt 75% (Chávez fick 62,9% av rösterna).

20:28: EL Universal uppger att nästan 80% av de röstberättigade i Montreal, Kanada har avlagt sin röst. Generellt anses det finnas en överrepresentation för högern bland venezuelaner utomlands.

20:23: Oppositionstidningen El Universal rapporterar att Chávez uppmanar till lugn och säger att han förväntar sig att valprocessen genomförs under fredliga förhållanden.

20:01:

Hugo Chávez är på väg att rösta i sin vallokal i stadsdelen 23 de enero i Caracas. Hittills rapporteras valdagen ha gått i stort lugnt och ordnat till, med stort deltagande. Vallokalerna lär förbli öppna till en stund innan midnatt, då man håller öppet så länge det finns köande.

Enligt erfarenhet brukar de första siffrorna komma när det finns en oåterkallelig tendens, vanligtvis när nästan allt är räknat (vilket går relativt snabbt då systemet är elektroniskt). Det är förbjudet enligt venezuelanska vallagar att gå ut med siffror innan valmyndigheten fört fram sin första rapport. Den brukar komma någon gång mellan kl 04 och 06 på morgonen svensk tid.

Det är just nu eftermiddag i Venezuela, och lång tid kvar av röstningen. Det är även förbjudet att kampanja politiskt under valdagen, så innan resultat eller rykten om resultat finns lär uttalande bli politiskt återhållsamma från aktörerna.