Hands off Venezuela Sverige

Archive for the ‘Klasskamp’ Category

Av FRETECO – controlobrero.org

Fredagen 6 juli 2007

”Vad vi gör idag på detta möte är väldigt viktigt. Innan hade vi en regering som hindrade arbetarna när de ville organisera sig och diskutera hur man skulle ta över och styra fabriker. Jag vill tacka FRETECO för det här mötet som tillåter oss att göra just detta. Vi måste organisera besök till andra fabriker för att sprida övertagandet och ockupationerna av fabriker så att de styrs under arbetarkontroll. Det är en tickande bomb för kapitalismen och den enda vägen framåt mot socialismen”.

Läs hela inlägget här »

Måndagen var en ”röd” dag för Hands Off Venezuela. Amicus/Unite, den näst största facköreningen i Storbritannien, röstade praktiskt taget enhälligt för att gå med i HOV-kampanjen. Detta representerar ett stort framsteg för kampanjen på fackföreningsområdet. Läs hela inlägget här »

Polisens attack

Efter att ha hotat att protestera tills de fick igenom sina krav, förhandlingar mellan justitiedepartementet och ledarna för Sanitarios och UNT i Aragua och internationell press så blev fångarna frisläppta på onsdag morgon.

Läs hela inlägget här »

När vi skriver detta har hittills 14 arbetare blivit skadade, några av beskjutningen och 15 har blivit arresterade, bla ledaren för fabriksockupationen och Sanitarios Maracays fackförening, Jose Villegas.

Läs hela inlägget här »

 

 

Merida, 25 mars, 2007. Tvåtusen ”förespråkare” för Venezuelas förenade socialistiska parti lyssnade på president Hugo Chavez när han uppmanade alla politiska partier som stödjer honom att ena sig bakom det nya partiet. Målet är att partiet ska bildas i slutet av året. Dessa ”förespråkare” ska genomföra den första etappen mot detta mål. President Chavez betonade att ett enat parti är avgörande för den bolivariska revolutionens framgång. Under det första mötet med tvåtusen “förespråkare” förklarade Chavez att en ny fas i processen har inletts och han varnade för att “fördjupandet av revolutionen kommer att öka motsättningarna”, nationellt och internationellt. Detta är anledningen till att det behöver byggas ett starkt parti omgående – ”vi tänker inte stoppa revolutionen” – förklarade Chavez.

 

Detta var första steget mot att bilda ett förenat socialistiskt parti i Venezuela. Anledningen, enligt Chavez, till att bilda det nya partiet är att få ett slut på den sekterism och byråkrati som har förlamat regeringskoalitionen. Förespråkarna ska resa runt i landet för att registrera alla de som vill gå med i det nya partiet. Detta register skall användas för att välja ombud till partiets första kongress, som skall hållas i augusti, där partiprogram och stadgar skall antas.

 

Chávez uppmanade de politiska partier som stödjer den Bolivariska processen, som Venezuelas kommunistiska parti (PCV, PODEMOS och Fosterland för alla (PPT) att sluta upp med de andra partierna som stödjer Chavez för att bilda ett revolutionärt socialistiskt parti. Han garanterade att det nya partiet kommer att vara fullständigt demokratiskt och humanistiskt, men varnade för att de partier som ställer sig utanför partiet kommer att bli offer för ”reformism” eller ”dogmatism”.

 

Chávez berättade om sin frustration över partiledarnas motstånd till enighet, han har uppmanat att de ska tänka igenom sitt beslut. Nyligen har ledare för PCV, Podemos och PPT uttryckt att de vill vänta med att ansluta sig till Venezuelas förenade socialistiska parti (PSUV) tills de sett partiets program och stadgar.

”Trots min kritik, så vill jag betona att alla de partierna har deltagit i den folkliga kampen som skett i Venezuela under 60-, 70- och 80-talen. Jag värderar dem högt, och det gör även folket, men nu har tiden kommit för enighet”, insisterade Chavez.

Chávez betonade vikten av enighet med tanke på de internationella hot som finns mot revolutionen. Han tog upp Venezuelas nya ekonomiska avtal med Kina, Chávez varnade för att de nya avtalen kommer att “skärpa konflikten” med USA, som “inte har förlorat hoppet att Venezuela åter ska bli en koloni. De är oroliga för de här avtalen och därför kommer attackerna att bli värre.”

Chávez är säker på att det finns planer för att han ska lönnmördas eller en ny statskupp för att sprida kaos. Detta för att USA ska kunna invadera landet antingen direkt eller genom en internationell organisation. George W. Bush är nu “mer farlig än någonsin” enligt Chávez. “De har bara två år kvar och de är kapabla till vad som helst”, sa han, och hänvisade till att Bush presidentperiod kommer att ta slut 2008.

Men så länge regeringen har ett starkt stöd av en majoritet av det venezolanska folket, enat bakom det nya partiet, så kommer alla försök att sprida kaos i landet att misslyckas. Enligt president Chávez så kommer PSUV bli centralt för venezuelansk inrikespolitik och kommer att stärka det bolivarianska projektet, både nationellt och internationellt.

 

Av Kris Carlson – Venezuelanalysis

Tisdag 27 mars, 2007

Översättning: Martin Lööf, 3 april 2007

Kommunaldemonstration

 

Idag inleddes avtalsrörelsen för 600.000 kommunalare med en manifestation på Södermalmstorg i Stockholm. Huvudkravet från Kommunals sida är en minimilön på 16.200 kronor, vilket får ses som ett steg på vägen mot rättvisa löner för kvinnodominerade yrken.

 

Hands off Venezuela och SSU-Facken var på plats för att som en del av arbetarrörelsen sprida information om Venezuela och samla in pengar till rörelsen för de arbetarstyrda fabrikerna i Venezuela – Freteco. Vi bjöd också in till den kommande Venezuelakvällen på Kafé 44 den 14:e april.

 

I manifestationen deltog några hundra människor, framförallt kommunalare. På plakat kunde man läsa slagord som ”Mera bagis till dagis” medan gruppen Örngott framförde Nationalteaterns ”Hanna från Arlöv”. Talade gjorde ett flertal kommunalare som bl.a. uttryckte sin ilska över högerns angrepp på våra a-kassor. Kampen för högre lägstalöner och mot försämringar av a-kassan är två sidor av samma mynt, en kamp för att förhindra att högern gör de arbetslösa än mer desperata efter jobb och sänker lönegolvet för att hålla tillbaka lönerna i sin helhet.

 

Dessvärre har arbetarna i Venezuela inte samma skyddsnät, utan när företagarna de senaste åren stängt ner fabriker har det för de anställda inneburit ett överhängande hot mot brödfödan. De venezolanska arbetare som trotsat arbetslösheten och tagit över sina fabriker för att driva de vidare i samhällets intresse är ett föredöme genom sin sammanhållning under svåra förhållanden. Därför fortsätter vi vår insamling till de ockuperade fabrikernas organisation Freteco, med final den 1:a maj, på den internationella arbetarklassens högtidsdag.

 

Fotnot: ”Bagis” är Stockholmsslang för ”pengar”.

Avgörande fråga för revolutionen i Venezuela 

Sanitarios Maracay är en keramisk fabrik (som främst gör toalettstolar) med ca 800 anställda i Aragua, Venezuela. Den 15 november 2006 lämnade ägaren företaget åt sitt öde. Detta är inte första gången utan ägaren har tidigare gjort på det viset för slippa undan arbetarnas krav att betala ut löner och utlovade extra ersättningar.   

Ägaren Alvaro Poccaterra meddela att någon gång i framtiden skulle fabriken öppnas igen men då med lägre löner inga extra ersättningar och försämrade fackliga rättigheter. I brevet anklagade ägaren fackföreningen för att bidragit till att företaget fick stänga. Ägaren är en kontrarevolutionär med kopplingar till den förre presidenten Peretz (f.d. ledare för Accion Democratica). I varje avgörande situation har Poccaterra stött kontrarevolution mot revolution och sagt att om Chavez förlorade valet skulle han slänga ut fackföreningen från sin fabrik. 

Svaret blev att arbetarna på fabriken samlades till ett massmöte för att diskutera vad som skulle göras. Det fanns en stark känsla av man blev utsatt för utpressning av ägaren. En klar majoritet stödde förslaget att ockupera fabriken och att kämpa för nationalisering under arbetarkontroll som en del av en socialistisk ekonomi. Ett stöduttalande gjordes som riktade sig till arbetare, fackföreningen UNT, till samhället och regeringen.  

Kampen på Sanitarios Maracay är en mycket större fråga än bara ödet för en fabrik. Kapitalisterna i Venezuela vill sabotera ekonomin och göra det så svårt som möjligt för regeringen. Därför avstår de från att investera och överger hellre företag än att gå med på arbetarnas krav. Lösningen är att revolutionen avancerar och tar över företagen och verkligen bygger 2000-talets socialism. Därför är det så viktigt hur det går för kampen på Sanitarios Maracay.  

Efter ockupationen utsåg man ett fabriksråd av arbetare som skall leda fabriken och kampen för nationalisering. Man började sälja produkter i samhället för att få in pengar och för att hålla fabriken igång. Kommitéer valdes för administration, ekonomi och mobilisering. 

En viktig roll i utvecklingen har varit FRETECO (fronten för ockuperade fabriker och arbetarkontroll) och CMR (marxistisk grupp). Medlemmar av CMR och Freteco bjöds in för att prata om ockupationer, arbetarkontroll och en socialistisk ekonomi.  

En fråga som kom upp var erfarenheterna av arbetarkontroll på andra ställen i Venezuela bla har man på Invepal upplöst fackföreningen på andra ställen drivs ockuperade företag som ett kooperativ. Kravet är nationalisering och att arbetarna behåller sina fackföreningar. Betydelsen av arbetarkontroll är att det visar att arbetarna inte behöver chefer att de kan själva styra i samhället. Kampen vid Sanitarios Maracay borde bli en huvudfråga för CNT eftersom den lyfter upp flera centrala frågor för revolutionen och arbetarnas situation i landet. En seger för dessa arbetare skulle betyda ett stort steg för revolutionen. 

Ett avgörande problem i Venezuela är fantastiska möjligheter för revolution men brist på initiativ från ledning från partier eller fackföreningar. Detta gäller i fallet med CNT. Istället för att stödja kampen så valde delar av ledningen (”högern”) att stödja bildandet av en ny företagarvänlig fackförening bestående av tjänstemän och några arbetare. Detta verkar vara en del av strid om makt i ledningen där en sida står något mer till höger och en mer till vänster. I Aragua har ”vänstern” CCURA majoritet men de ledde till en början inte till något stöd för kampen vid fabriken. En anledning är synen att arbetarkontrollen vid andra företag varit ett fiasko. Problemet är att man inte ser potentialen i kampen och är bättre på kritik än konkreta alternativ. Till en början argumentera ”vänstern” i CNT för att privata investerare skulle ta över ägandet av fabriken.  

Genom kritik och propaganda för kampen har dock arbetarna fått ledarna för CCURA att ändra sig. När arbetarna vid Sanitarios Maracay organiserade demonstration i Caracas fick de stöd av ledarna för CCURA som talade vid demonstrationen. Demonstrationen betydelse var inte dess storlek utan att den ställde politiskt avancerade krav om arbetarkontroll. Kampen för nu vidare för att sprida stöd inom CNT och att få stöd från andra ockuperade fabriker. Det finns planer på att kalla till en ny nationell demonstration i huvudstaden för att kräva nationalisering på Sanitarios Maracay och andra fabriker för att samla ihop kampen. 

Just nu driver Hands off Venezuela internationellt ett upprop riktat till president Chavez som kräver nationalisering av Sanitarios Maracay. Skicka in din underskrift och organisationstillhörighet till sanitariosmaracay@handsoffvenezuela.org. Stöd den här viktiga kampen i Venezuela.

Martin Lööf

Läs mer på engelska http://www.handsoffvenezuela.org/workers_control.htm

Ursprungligen skriven femte februari 2007 redigerad 27 mars 2007

Kvinnorna på Sel-fex

Företaget Sel-fex ligger i Venezuelas huvudstad Caracas. Företaget har funnits runt 60 år och där har 250 personer jobbat, i huvudsak kvinnor. Arbetet har varit oerhört slitsamt och lönen låg.

2005 stängde ägarna fabriken och efterlämnade stora skulder till underleverantörer, banker och till personalen i form av outbetalda löner. För att förhindra att arbetsgivarna plundrade fabriken på maskinerna, råvaror och färdiga produkter ockuperade arbetarna fabriken och krävde att få ut sina löner. Dessutom krävde de att företaget skulle förstatligas så att de utifrån samhällsekonomiska intressen ska få resurser att själva driva företaget vidare.

Arbetsgivarna lägger sig i politiken

25 februari bildade arbetarna på Sel-fex, tillsammans med arbetare på andra fabriker som var i en liknande situation FRETECO – Frente Revolucionario de Trabajadores de Empresas en Cogestión y Ocupadas.

Historien på Sel-fex är nämligen bara en av många liknande historier i Venezuela. Detta är ett uttryck för hur de stora kapitalägarna försöker stoppa en politisk utveckling som hotar deras privilegierade ställning. Sedan 1998 satsar regeringen i stället på att bygga bra bostäder med vatten och avlopp, utbildning utan avgifter så att alla får tillgång till den och där även vuxna lär sig läsa och skriva, sjukvård även för de fattiga och omfördelning av oanvänd jord till de som behöver.

Kapitalägarna lägger ner och missköter fabriker vilket skapar hög arbetslöshet, slår mot samhällsekonomin och på sikt kommer att sätta stopp för reformerna. Men precis som i fallet Sel-fex så ser arbetarna inte bara stillatigande på. 2002 gjorde en folklig resning att demokratin kunde återinföras efter att militärer och arbetsgivare genomfört en blodig kupp. En rad fabriker har efter att de lagts ner eller missköts ockuperats av arbetarna och på många håll driver de dem vidare under deras egen demokratiska kontroll. Detta har gett arbetarna en insikt om att de klarar sig utan arbetsgivarna. De har visat att de kan driva företagen mycket effektivare samtidigt som arbetsmiljön radikalt förbättras.

Föreningen för ockuperade fabriker och arbetardemokrati

Genom FRETECO kan arbetarna på ockuperade fabriker samarbeta. De lär sig av varandras erfarenheter och utvecklar metoderna för arbetardemokratin. Tillsammans kämpar de för sina krav gentemot arbetsgivare och regering. De kräver att man måste sätta stopp för arbetsgivarnas odemokratiska makt genom att förstatliga storföretagen och sprida arbetardemokratin så att den omfattar hela näringslivet.

FRETECO har arrangerat flera demonstrationer och nationella möten för de ockuperade företagen. I december är de också med och arrangerar ett internationellt möte i Brasilien för arbetare på ockuperade fabriker i hela Latinamerika. Arbetarnas kamp i Venezuela är en angelägenhet för arbetarrörelsen i hela värden. Deras kamp visar en väg framåt som trotsar marknadskrafternas och ekonomiska konjunkturers begränsningar. FRETECO är i stort behov av stöd för att de ska kunna arrangera möten och bedriva verksamhet. Arbetarna på Selfex har inte fått ut lön på många månader.

Därför har vi i Hands off Venezula startat en insamling till FRETECO. Varje krona är värd oerhört mycket. Vi håller själva kontakt med arbetarna inom FRETECO och vi vill att fl er blir delaktiga i kampanjen. Kom till våra möten och anslut din SSU-Klubb/kommun Ung Vänster-klubb, Fack-klubb eller dylikt till kampanjen och driv insamlingen som en del av er verksamhet.