Hands off Venezuela Sverige

Kamp inom staten

Posted on: januari 7, 2008

Revolutionen i Venezuela hotar inte bara ett privilegierat skikt i näringslivet utan också deras privilegierade kamrater inom staten. Själva den statliga apparaten är formad utifrå storföretagens intressen. För att genomföra reformer som gynnar folkflertalet har det varit nödvändigt att ta strid mot den statliga byråkratin och/eller kringgå den.

I en intervju med Chavez i Panorama Digital beskriver han problemen så här: ”Det största hotet kommer inifrån. Det pågår en ständig byråkratisk kontrarevolution. Jag är en fiende på daglig basis. Jag måste gå runt med en piska eftersom jag blir attackerad från alla håll av dem, en gammal byråkrati och en ny som gör motstånd mot förändringar. Detta i en utsträckning så att jag ständigt måste vara på min vakt när jag ger order och följa upp dem så att de inte stoppas, förvrids eller förminskas av den byråkratiska kontrarevolutionen som existerar i staten.”

William Mantilla var tidigare viceminister för ministeriet för ”folkmakt för samverkan”. Mantilla var som ung och radikal kraft utnämnd för att driva på utvecklingen av lokalsamhällesråd. Efter att ha blivit avsatt och ersatt med en blekare figur beskriver han i sitt avskedsbrev hur han ständigt ”blockerades för att förhindra utvecklingen av våra aktiviteter utifrån förslag som presenterades under mitt mandat (ett tydligt exempel var att jag aldrig fick tillgång till lösenordet till [lokalsamhällesrådens nationella databas] Sicom).”

Rättsväsende, polis och militär

Inom rättsapparaten och polisen finns stora problem. Tidigare var det tillåtet för polisen att kvarhålla misstänkta i åtta dagar utan åtal eller häktning. Trots att detta har ändrats är det vanligt med godtyckliga gripanden framför allt i fattiga stadsdelar i de större städerna. Fängelserna är överfulla och de präglas av laglöshet. Till följd av ineffektivitet och överbelastning i rättsprocessen väntar nästan hälften av alla frihetsberövade i landet ännu på rättegång.

Högerkrafter inom polisen attackerar vänstern. När arbetarna från fabriken Sanitarios Maracay demonstrerade för att den fabrik de ockuperat skulle förstatligas sköt polisen skarpt på dem. På landsbygden har paramilitära grupper mördat bondeledare för att förhindra att jord tas över av kooperativ. Efter militärkuppen 2002 vägrade högsta domstolen att döma kuppmakarna trots att de upplöst parlamentet, avskaffat demokratin, förbjudit fri press och mördat runt 50 personer. Danilo Andersson, åklagaren som utredde bevisen mot kuppmakarna mördades i ett bilbombsattentat 2004.
Initiativet till kuppen togs av en grupp generaler som meddelade att om Chavez inte frivilligt avgår skulle militären agera, samtidigt motsatte sig en majoritet av befälen kuppen. Detta visar tydligt att militären i Venezuela är präglad av motsägelsefulla krafter: å ena sidan har den en relativt folklig bas, å andra sidan finns det överallt reaktionära och privilegierade krafter som motsätter sig revolutionen.

Problemet är att staten inte låter sig ställas under demokratisk kontroll. För att folket inte ska vara utlämnade till en liten grupp generalers infall, pågår sedan länge en process av uppbyggande av en folkmilis. Detta innebär att folket organiserar sig i försvarsenheter utifrån bostadsområden och arbetsplatser.

Målet är att förändra hela arméns roll. Att den reguljära armén ska sammansmältas med milisen till ett verkligt folkförsvar under demokratisk kontroll. Men arbetet går trögt – än består på många sätt den gamla borgerliga militärapparaten. Den tidigare högt uppsatta officeren Alberto Müller Rojas beskriver läget i en intervju i Ultimas Noticias, 30 juni 2007: ”I militärledningen finns det ett motstånd mot de förändringar som anpassningen till en ny försvarsmodell skulle innebära, eftersom detta skulle ta bort ett antal privilegier och definitivt ta ifrån militärapparaten dess roll som en dominerande politisk aktör i det venezolanska samhället.”

På frågan om han tror att högern dominerar i armén svarar han: “Jag vet inte. Vi i vänstern har alltid funnits i kasernerna men vi har aldrig varit i majoritet.” Rojas kritiserar i intervjun Chavez för att han agerar på ett motsägelsefullt sätt i förhållande till armén och menar att han är rädd att provocera krafterna i armén, och i stället för att lösa problemet kringgår det.

Folkmakten

Den enda makt som kan bekämpa statens odemokratiska strukturer och omvandla den är miljonernas aktiva deltagande i samhällslivet. Utan det skulle ingenting ha förändrats, utan folkets insats skulle Chavez vara kvar i det fängelse han placerades i 2002.

I och med den nya konstitutionen i Venezuela kan folket mer eller mindre direkt avsätta alla valda representanter. Detta speglar en utbredd uppfattning hos människor om hur samhället ska fungera. Folket har rest sig och i och med detta har de vunnit en enorm stolthet. Ständigt utspelar sig strider mellan folket och folkvalda som förlorat förtroendet.

Ur kampen har olika former av organisering vuxit fram. Människor har samlats i grupper och en underifrånstruktur har vuxit fram så som fallet var under folkomröstningskampanjen 2005. Men byråkratins manövrar och de ekonomiska realiteterna som tvingat människor till hårt arbete för överlevnad och därmed begränsat deras möjlighet till samhällsengagemang har trubbats av eller förlamat strukturerna.

Med förbättrade livsvillkor ges förutsättningar för en mer stabil aktivitet och organisering. I förslaget till ny konstitution finns lagstadgad sex timmars arbetsdag, detta skulle drastiskt förbättra människors möjlighet att delta i samhällslivet.

I april 2006 antogs en lag som gav stöd till och lokalsamhällesråd (consejos comunales) som fanns runt om i landet. Råden utgörs av 200 till 400 familjer i tätbefolkade områden, 20 familjer på landet och 10 familjer när det gäller ursprungsbefolkningens råd. De avgörande besluten fattas av stormöten där minst 10 procent av befolkningen över 15 måste delta för att besluten ska gälla.

I mars 2007 hade 19 500 råd registrerats. Långt fler är under processen att bildas och bli registrerade. Lokalsamhällesråden har laga stöd att ansvara för utveckling och beslutsfattande i de områden de styr över. För att kunna axla detta ansvar ges de betydande ekonomiska resurser. I januari 2007 tillkännagavs att motsvarande 5 biljoner USD skulle överföras till lokalsamhällesråden. Tack vare stödet har råden genomfört tusentals lokala projekt som asfaltering av vägar, inrättande av sjukhus och inrättande av vatten och avloppssystem. Nära 300 lokala banker har inrättats.

Den statliga byråkratins motstånd har tvingat fram alternativa sätt för att genomföra reformer. Genom misiones kringgås de vanliga offentliga strukturerna. Pengar ges direkt till projekt som genomförs med stor samverkan av de som är berörda. Det är tack vare dessa som analfabetismen har kunnat utrotas och tack vare dessa som läkarvård och mat kan garanteras fattiga människor runt om i landet.

En viktig roll spelar ungdomsorganisationen Frente Fransisco de Miranda som bildades 2003. 50 000 ungdomar har i 11 omgångar skickats till Kuba för att utbildas till socialarbetare eller sociala kämpar som de kallas. Heltidsaktivisterna tjänar 80 procent av minimilönen. De arbetar på olika misiones de engagerar medborgarna och uppmärksammar missförhållanden. Sexhundra ungdomar från ”Frente Fransisco de Miranda” arbetar med att genomföra misiones på landets fängelser. Samtidigt finns Mision Humanisacion som samlar fångarnas anhöriga för att kräva förbättringar av situationen för fångarna.

Folkets organisering visar att vanliga människor kan axla makten i samhället. Ledningen i storföretagen och byråkraterna i staten är inte nödvändiga utan tvärtom ett hinder i vägen för skapandet av ett välfungerande och demokratiskt samhälle. I samarbetet mellan råd i lokalsamhället och råden på företag och inom jordbruket, med representanter på återkall bara mandat på högre nivå i samhället, kan en ny ordning utan klasser och stat byggas. ”Folkmakten tar sig uttryck i inrättandet av grannskap, lokalsamhällen och självstyre i städerna, genom lokala råd, arbetarråd, bonderåd, studentråd och andra som lagen anger”, i det förslag till ny konstituion som i och med folkomröstningen avslogs. Men detta är likväl en ledande tanke för rörelsen och lever inte minst bland de många tusen aktivister som bygger upp PSUV – det nya förenade socialistpartiet.

Än består den gamla staten. Det är två system som fullständigt motsäger varandra. Vägen fram består inte av en enkel utstakad väg utan består av en kamp mellan folkflertalet och det fåtal som försvarar sina privilegier.

Egil Karlow

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: